Jävlar anamma, FULLSATT!!!

Är ute och köper lite småsaker med P när hennes farsa ringer: köp så många kuddar ni kan och allt annat ni hittar i sängväg och kom sen hem, vi är FULLSATTA.

I Hostal Buenavida råder KAOS. P:s farsa (som tar verksamheten på blodigaste allvar trots att han inte ens är delägare eller anställd) står som en härförare och ryter order åt flickvännen och hennes 14-åriga son, vår nyförvärvade städerska Angie, samt en hysterisk Chiki. Det är människor överallt. Det fattas 4 sängar får vi veta. Och att de som kommer är 30 ny-sparkade lärare från Santa Marta som kommit till Bogotá för att demonstrera. Absurt nog hade de promenerat från Santa Marta. Det innebär att korsa halva Colombia, och Colombia är inget litet land.

Eftersom det var för sent på kvällen för att köpa fler sängar och madrasser var det inget annat att göra än att masa sig över till grannhotellet vi bodde i innan och försöka låna. Vi är nästan direkta konkurrenter men de är inte så noga med sånt i Colombia, och P blir alltid så bra kompisar med alla så det var inga problem med madrasser, men lakan fanns inga rena. Så det blev ett besök hos ännu en konkurrent, (ännu en ytlig bekantskap till P) för att hitta lakan innan vi hade inkvarterat alla i om inte rum med sängar för alla, så iaf rum med sängar för de flesta och åtminstone något mjukt att ligga på till de övriga.

Vi 10-11 -tiden var det dock släkt och tyst. Okomplicerade gäster tänkte man då. Tills vi vaknade klockan 6 av att det skrålades Colombianska kampsånger så rutorna skakade. Proletariatet, revolution och fan och hans mormor. Demonstrerandet började alltså redan på hotellet. Men eftersom de utgör den stora majoriteten av gästerna fick de hållas, de håller sig ju på mattan på kvällarna iaf, och på dagarna är de ute och bråkar med bängen så då är det också lugnt. Dagen efter panik-köpte vi 4 våningssängar med madrasser så nu finns det plats åt alla. Vi hade medvetet låtit bli att köpa alla sängarna då vi inte trodde att vi skulle fylla de 26 sängarna de första veckorna (och för att det som vanligt är ont om cash). Men den vindögde tvätterisnubben visade sig vara riktigt användbar när han kom dragandes med de 30 x-lärarna.

Har funkat i stort sett, det största problemet är att de skiter stopp i muggarna på löpande band. Dels beror det på att det har varit dåligt tryck, och dels på att det är ena riktiga grisar vi har att göra med. Istället för att spola en gång till för att få ner de sista korvarna eller säga till fortsätter nästa att kacka och alla skyller på varandra. Själv har jag inte ens vågat gå in i det värsta badrummet, städerskan har inte haft något guld-jobb de senaste dagarna, den saken är klar. Mega-händiga Chiki har dock fixat toaletterna nu, så nu klarar de alla utom de allra fluffigaste kablarna på första spolningen.