Svennebananen tillbaka på Buenavida

Japp, Buenavida är fortfarande alive n kickin! Tydligen har elaka tungor spridit rykten om en kommande försäljning för futtiga 200000. Lögn och förbannad dikt givetvis ;). Det var ju ett tag sedan denna blogg uppdaterades så man kan kanske förstå att konspirationsteorierna har flödat utan något officiellt uttalande. Man har inte bara hackat mitt Fejjankonto, utan tydligen har det sprungit omkring en snubbe som är en nästan exakt kopia av undertecknad och spridit illvilliga rykten om försäljning.

Men nog om det, vad har då hänt på Buenavida under dessa blogg-lösa månader? En hel del förstås, några highlights:

En brasse har ramlat genom en ruta och skurit upp armen (föga förvånande hade fyllbulten och wannabe-kubanen Carmelo ett finger med i spelet, det var han som lurade med brassen på en krog-runda, och rund under fötterna blev han uppenbarligen). Av säkerhetsskäl är inget nytt fönster insatt, framtida fyllbultar landar mjukt i rabatten.

Jag själv har varit på en episk Las Vegas/LA -resa med grabbarna grus på vägen hem till Svedala där jag sedan stannade till för drygt två veckor sedan då jag kom tillbaka hit till Buanavida.

Alla långtidsboende som fanns när jag gittade utom en har bytts ut. Många frivilligt, men Paola har slängt ut inte mindre än 3 par pga att de inte kunde hålla sams och skrek och slogs. Rimmar illa med betydelsen av Buena Vida. I ett fall fick Paola och Chiki rycka in när snubben gav sig på sin gravida fru Sandra. Paola fick tydligen något svart i ögonen och i slutändan var det henne de var tvungna att hålla tillbaka. Snubben försvann och vågar sig inte tillbaka, men i det fallet blev frugan kvar, Sandra bor fortfarande här. Fortsättningsvis undviker vi par. Det positiva är att de nya långtidarna är om möjligt ännu mer lattjo än de tidigare, i sanning en udda blandning. Många kommer nämnas flera ggr så i nästa inlägg kommer en kort presentation. Läsvärt definitivt, stay tuned...

Att göra en dengue-feber av en ränn-skita

Japp, Israelen jag skrev om på Fejjan verkade bara ha en vanlig ränn-skita (i combo med lätt hypokondri, min diagnos) likväl blev det ambulans till sjukan . Eller vanlig och vanlig, den stackars städerskan skulle kanske inte hålla med, aromen var förödande. Men det var iaf vad andra dorren sa, den första sa faktiskt att han hade dengue. Oklart om det var av inkompetens eller för att suga ur honom mer cash (båda mycket vanliga egenskaper i Colombia). Suga ut cash ur en Israel är dock inte det lättaste, de håller stenhårt i sina surt förvärvade slantar. Detta är en fördom som stämmer mkt bra med mina erfarenheter, pk eller ej. Denna jude var inte annorlunda, han hade inte med sig många pesos till sjukan och tog inte heller ut något på vägen. Följaktligen blev det massa tjafs, och P:s farsa Alonso som följde med lånade tillslut ut pengar för att de skulle släppa honom.

Snubben kommer tillbaka tillslut och verkar inte vara det minsta sjuk men trots detta börjar Alonso, som inte direkt är den mest avslappnade typen, att ringa runt för att hitta ett natt-öppet apotek för att köpa någon slags medicin som juden fick utskriven. När detta misslyckades, lyckades han få sjukhuset att skicka ambulansen igen med läkemedel. När de kommer ligger juden och sover sött, så de väcker honom och gör en full undersökning igen...

Alonso fick sedan kämpa för varje peso, men fick tillslut tillbaka det mesta och Israelen har åkt vidare utan att ens tacka.

Annars har det gått ganska bra med lärarna nu när skit-husen fungerar som de ska. Några har droppat av, men vi har fortfarande över 20 i snitt (antalet varierar varje dag). De fortsätter skriva petitioner, demonstrera och skråla colombianska prålle-dängor. Så vi drar in cash varje dag, men vi spenderar nästan allt, fattas fortfarande saker men nu är det inte så mkt kvar.

Förutom demonstranterna har vi en ganska lattjo blandning inkvarterad för närvarande (långtids): Arbetshästen (och P:s brorsa) Chiki, farsan Alonso, en 40-årig skådis vid namn Francisco, Juliana, en flower-power tjej som designar allt möjligt av återvunnet material typ apelsinskal samt jobbar på en video-chat, en småstadstjej som jag inte kommer ihåg namnet på, 40-åriga nunnan Doris, Eugena, en Argentinska som påstås vara advokat och Carmelo, en 60-årig kuban som påstås vara allt möjligt (i själva verket tvivlar jag även på att han ens är kuban). Med en sådan blandning är det upplagt för intriger och galenskaper, fortsättning följer...

Bild 1: Alonso och Carmelo har en relation som påminner lite om den mellan Walther Mattau och Jack Lemon i Grumpy old men

Bild 2: Själv tyckte jag vi skulle dela på gardinstången innan transport...

Bild 3: Lärarna skriver petitioner

Jävlar anamma, FULLSATT!!!

Är ute och köper lite småsaker med P när hennes farsa ringer: köp så många kuddar ni kan och allt annat ni hittar i sängväg och kom sen hem, vi är FULLSATTA.

I Hostal Buenavida råder KAOS. P:s farsa (som tar verksamheten på blodigaste allvar trots att han inte ens är delägare eller anställd) står som en härförare och ryter order åt flickvännen och hennes 14-åriga son, vår nyförvärvade städerska Angie, samt en hysterisk Chiki. Det är människor överallt. Det fattas 4 sängar får vi veta. Och att de som kommer är 30 ny-sparkade lärare från Santa Marta som kommit till Bogotá för att demonstrera. Absurt nog hade de promenerat från Santa Marta. Det innebär att korsa halva Colombia, och Colombia är inget litet land.

Eftersom det var för sent på kvällen för att köpa fler sängar och madrasser var det inget annat att göra än att masa sig över till grannhotellet vi bodde i innan och försöka låna. Vi är nästan direkta konkurrenter men de är inte så noga med sånt i Colombia, och P blir alltid så bra kompisar med alla så det var inga problem med madrasser, men lakan fanns inga rena. Så det blev ett besök hos ännu en konkurrent, (ännu en ytlig bekantskap till P) för att hitta lakan innan vi hade inkvarterat alla i om inte rum med sängar för alla, så iaf rum med sängar för de flesta och åtminstone något mjukt att ligga på till de övriga.

Vi 10-11 -tiden var det dock släkt och tyst. Okomplicerade gäster tänkte man då. Tills vi vaknade klockan 6 av att det skrålades Colombianska kampsånger så rutorna skakade. Proletariatet, revolution och fan och hans mormor. Demonstrerandet började alltså redan på hotellet. Men eftersom de utgör den stora majoriteten av gästerna fick de hållas, de håller sig ju på mattan på kvällarna iaf, och på dagarna är de ute och bråkar med bängen så då är det också lugnt. Dagen efter panik-köpte vi 4 våningssängar med madrasser så nu finns det plats åt alla. Vi hade medvetet låtit bli att köpa alla sängarna då vi inte trodde att vi skulle fylla de 26 sängarna de första veckorna (och för att det som vanligt är ont om cash). Men den vindögde tvätterisnubben visade sig vara riktigt användbar när han kom dragandes med de 30 x-lärarna.

Har funkat i stort sett, det största problemet är att de skiter stopp i muggarna på löpande band. Dels beror det på att det har varit dåligt tryck, och dels på att det är ena riktiga grisar vi har att göra med. Istället för att spola en gång till för att få ner de sista korvarna eller säga till fortsätter nästa att kacka och alla skyller på varandra. Själv har jag inte ens vågat gå in i det värsta badrummet, städerskan har inte haft något guld-jobb de senaste dagarna, den saken är klar. Mega-händiga Chiki har dock fixat toaletterna nu, så nu klarar de alla utom de allra fluffigaste kablarna på första spolningen.

Första kunden fick ett kungligt, nay, kejserligt bemötande

Den här bloggen var ju tänkt att vara lite halv-seriös till skillnad från den förra, men det går liksom inte när Colombianer är inbandade. Förra "första kunden" var falskt alarm, han konverterades till en långtids-kund. Den första riktiga kunden fick vi i lördags.

När vi var på väg ut fick Paola syn på en snubbe som såg ut som en typisk representant för målgruppen: runt 25-30, skägg, stor ryggsäck och bekväma kläder (men som visade sig vara ryss vilket är ganska ovanligt). Paola haffade honom direkt och några min senare står vi på utsiktsplatsen och röker en feting. Paola går in stenhårt i servicerollen och förklarar var allt finns och visar t o m vart man köper gräs. När snubben är sugen på att gå ut ringer Paola sin kompis A och säger att vi har en utländsk gäst i 30års-åldern med blåa ögon. Mer behöver hon inte säga -A är redan på väg. De hinner knappt hälsa innan hon börjar knuffa honom mot sovsalen. -Men vart ska vi? -Håll näbben! Eftersom han varken var bög eller eunuck hade han inget annat val än att lyda det organ som så ofta styr i liknande situationer. Ni som läste min andra blogg: Detta är samma person som tog oskulden på Paolas brorsa och är en riktig slinka (och detta säger jag som en komplimang)

Paolas farsa och återfunna syrra följde skådespelet från rummet mitt emot eftersom vi inte hade hunnit få upp gardinerna. Tyvärr var vi andra i en annan del av huset (annars hade jag givetvis spelat in en video). Men det gjorde inte så mkt -Paolas farsa berättade glatt; detaljerat och med yviga gester.

I slutet av dagen tror jag man kan vara ganska säker på att det var en glad ryss som lämnade Hostal Buenavida. Jag kan t o m tänka mig att att han tycker de var de var hans bäst investerade 40 kronor någonsin. Buenavida gör skäl för sitt namn eller vad tycker ni? Detta är bara början, Paola har massa kompisar som är som A (varför tror ni jag kommer tillbaka hit hela tiden hehe). Så fort det kommer någon ensam gringo som verkar lite sugen ringer vi bara Paolas kompisar. De är glada att göra det, och de gör det gratis (iaf om du verkar vara fattig). Galet om man kommer från ett land som Sverige där det alltid ska krånglas så in i helvete innan man får doppa. Major unique selling point skulle nog Kotler säga...

Bild: Första kunden blickar ut över Bogotas skyline från utsiktsplatsen

Första riktiga kunden

En stor dag för Hostal Buenavida: Första riktiga kunden ligger och knoppar i en nymonterad säng! Men officiellt har vi inte öppnat än. Egentligen har vi inte ens öppnat inofficiellt. Pga byråkratikrånglel kommer vi antagligen inte kunna öppna officiellt på flera veckor.

Men inofficiellt kommer vi öppna väldigt snart. De som är mest positiva tror imorgon eller i övermorgon, men jag är för van vid tidsoptimistiska colombianer för att tro på detta, men om några dagar är definitivt möjligt. Målningen är avklarad efter mkt om och men (inklusive manuell hjälp av Chiki och alla delägarna utom Mauricio som kom i finkläder). Nästan alla inköpen är gjorda men mer än nästan alla pengar är slut. Och det gäller alla delägare, inklusive undertecknad. Mauricio är problemet dock, han har bara skrapat ihop hälften av sin andel, vi andra har i stort sätt lagt ut våra andelar. Men bättre egentligen, då får jag chans att gå in med större andel (men blir kanske också tvungen att panta något). Faktum är att M inte duger till mkt mer än att dricka whiskey. Snubben är ju för lattjo, hur dåligt med pengar han än har räcker det alltid till fin-whiskey åt alla. Men häromdagen kom han faktiskt dragande med näst intill odrickbar ful-rom för första gången någonsin. Ett så gott tecken som något på att det råder svåra tider.

Det är kul hur ryktet går att något är på g utan att det syns utifrån. Kommer förbi lattjo typer då och då som vill ha en del av kakan. T ex hitta gäster mot provision eller att vi skickar kunder till deras verksamheter och de till oss. Jänkar-utrycket "when money talks bullshit walks" gör sig påmint. Men allt verkar inte vara tjurskit, tror vi kan utnyttja en del såna erbjudanden. Kommer hur som helst ha grym koll på vilka marknadsföringsinsatser som funkar bäst, bl a via ett frågeformulär som jag ska försöka få gästerna att fylla i och försäljningsstatistik. Jag kommer sköta allt som har med information och statistik att göra, detta är definitivt en svag sida hos Colombianer. Grundregeln här är att ingen vet något om någonting. Inte ens om det är deras specifika arbetsområde

Mina del oro

Sänginköpen klara samt det mesta av min del av investeringen. En av snubbarna har inte fått tag på hela sin del av investeringen än men det är egentligen bra. Då pantar jag någonting och går in med en större andel. Är inte nöjd med de 25% jag har nu... Men vi behövde de andra två snubbarna för alla jävla papper som krävs för att fixa ett hyreskontrakt här, var inte mkt att göra. Och helt utan dem hade det ju varit svårt cash-mässigt också.

Men detta kommer funka, blir mer och mer säker på det. Två snubbar kom förbi alldeles nyss och ville göra business. Ena har tvätteri och andra kör runt turister på dags-turer samt transport till/från flygplats. De kommer också skicka hit folk för provision. Båda jobbar även med de värsta konkurrenterna och har jobbat med turism i denna stadsdel länge. Ena sa att vi sitter på en guldgruva med denna lokal på denna plats. Vi har fortfarande inte öppnat än pga drösbackarna till målare och inte börjat marknadsföra. Men ryktet går tydligen, kommer även folk och vill hyra rum per månad då och då fast vi inte har satt upp lapparna än. Det är så det går till i Colombia, Colombianerna själva använder inte t ex internet för att söka information, jag uppskattar att de är mellan 10 och 15 år efter Sverige vad gäller IT. Men ibland känns det betydligt längre som när man ser någon på fullt allvar använda en mekanisk skrivmaskin.

Apropå Internet så visade det sig att det inte fanns täckning för de 10Mbps här som eftersom bas-stationen var för långt borta. Men detta kunde de inte räkna ut, så de accepterade beställningen och kom hit och installerade nåt skit som knappt fungerade alls. Så vi ringer och de kommer igen några dagar senare för att konstatera att det inte går, men att det går med 4Mbps. Kommer bli seeeeeeeegt när vi har fullsatt...

Ett annat bakslag är att det inte verkar stämma att vi får sätta upp en hotell-skylt innan vi har fått tillstånd. Pappersskyfflare 1 i ministerium A sa att medan vi väntar på godkännande kan vi sätta upp skylten. Men häromdagen säger papperskyfflare 2 på ministerium B att så inte är fallet. Först måste vi gå dit igen med en ritning som inte får vara en original-ritning utan måste vara en ny ritning som vi måste betala en arkitekt att göra. Vad värre är: det sistnämnda ministeriet ligger mitt emot hotellet, så det kommer garanterat bli bjäbb om vi gör det ändå. Byråkratin här är absurd, trodde Sverige var illa men detta är fan som att man är i Kafkas "Processen". Fy fan vad jag hatar pappersskyfflare

Men vi är iaf i stort sätt på banan. Vi har säkrat ca 4000 kr av hyran på strax under 20000 genom att hyra ut några rum per mån. Målarkluddarna börjar bli klara, sedan återstår städningen och laga lite småprylar (allt detta är ägarens ansvar). Vi satsar på öppning på mån men tror kanske det blir några dagar senare. I Colombia är det inte mkt som går snabbt, tror knappt att jag ens sett en stressad människa här. Och att betala målarna per dag var nog inget smart drag av ägaren.

http://www.youtube.com/user/rolexfuralle?feature=mhee#p/u/0/qthaJhKzeyw: Genomgång av hela huset, kolla. Tagen för några dagar sedan så ser bättre ut nu.

Bild 1: Paolas farsa hjälper till att kvalitetskolla sängarna

Bild 2: Paola är en hård förhandlare, 8 våningssängar och 5 dubbelsängar med madrasser och kuddar gick bara på några tusenlappar. Och det var inte den sämsta kvalitén heller

Bild 3: Även en arbetshäst måste ta igen sig ibland.

Första kunden

Då har vi fått första kunden kan man säga. Första kunden som betalar per mån iaf. Har ännu inte öppnat själva hotell-verksamheten, men vi hyr ut några rum per månad i början för att säkra en del av hyran om det skulle vara svårt att fylla hotellet i början vilket det nog kan vara. Hon är pastor, så det ska bli intressant att se hur hon går ihop med hash-rökande back-packers.

Paola hade halva släkten här igår jävlar vilken hönsgård. Som klanen Romert på pås-vin och Glempa ungefär. Och alla hade åsikter om hur saker ska skötas. Men vi har sparat mkt pengar på möbler och sånt de har haft med sig

Drösbackarna till målare börjar nu äntligen bli klara, och vårt rum är helt klart. Återstår städning och köpa sängar så kan vi öppna. Kan nog bli denna vecka. Idag ska vi köpa sängar och betala depositionen, efter det har vi gjort den större delen av initial-investeringen. Har sålt lite klockor så verkar inte som jag behöver panta något. Kan nog t o m investera lite mer och kapa åt mig en större andel då en av delägarna har dåligt med cash och de andra är nöjda med sin andel. Tror t o m jag kan panta upp min Nikon så jag kan ta lite bättre bilder. Har tagit en video där jag går igenom hela huset, lägger upp den senare idag.