Japp, Israelen jag skrev om på Fejjan verkade bara ha en vanlig ränn-skita (i combo med lätt hypokondri, min diagnos) likväl blev det ambulans till sjukan . Eller vanlig och vanlig, den stackars städerskan skulle kanske inte hålla med, aromen var förödande. Men det var iaf vad andra dorren sa, den första sa faktiskt att han hade dengue. Oklart om det var av inkompetens eller för att suga ur honom mer cash (båda mycket vanliga egenskaper i Colombia). Suga ut cash ur en Israel är dock inte det lättaste, de håller stenhårt i sina surt förvärvade slantar. Detta är en fördom som stämmer mkt bra med mina erfarenheter, pk eller ej. Denna jude var inte annorlunda, han hade inte med sig många pesos till sjukan och tog inte heller ut något på vägen. Följaktligen blev det massa tjafs, och P:s farsa Alonso som följde med lånade tillslut ut pengar för att de skulle släppa honom.
Snubben kommer tillbaka tillslut och verkar inte vara det minsta sjuk men trots detta börjar Alonso, som inte direkt är den mest avslappnade typen, att ringa runt för att hitta ett natt-öppet apotek för att köpa någon slags medicin som juden fick utskriven. När detta misslyckades, lyckades han få sjukhuset att skicka ambulansen igen med läkemedel. När de kommer ligger juden och sover sött, så de väcker honom och gör en full undersökning igen...
Alonso fick sedan kämpa för varje peso, men fick tillslut tillbaka det mesta och Israelen har åkt vidare utan att ens tacka.
Annars har det gått ganska bra med lärarna nu när skit-husen fungerar som de ska. Några har droppat av, men vi har fortfarande över 20 i snitt (antalet varierar varje dag). De fortsätter skriva petitioner, demonstrera och skråla colombianska prålle-dängor. Så vi drar in cash varje dag, men vi spenderar nästan allt, fattas fortfarande saker men nu är det inte så mkt kvar.
Förutom demonstranterna har vi en ganska lattjo blandning inkvarterad för närvarande (långtids): Arbetshästen (och P:s brorsa) Chiki, farsan Alonso, en 40-årig skådis vid namn Francisco, Juliana, en flower-power tjej som designar allt möjligt av återvunnet material typ apelsinskal samt jobbar på en video-chat, en småstadstjej som jag inte kommer ihåg namnet på, 40-åriga nunnan Doris, Eugena, en Argentinska som påstås vara advokat och Carmelo, en 60-årig kuban som påstås vara allt möjligt (i själva verket tvivlar jag även på att han ens är kuban). Med en sådan blandning är det upplagt för intriger och galenskaper, fortsättning följer...
Bild 1: Alonso och Carmelo har en relation som påminner lite om den mellan Walther Mattau och Jack Lemon i Grumpy old men
Bild 2: Själv tyckte jag vi skulle dela på gardinstången innan transport...
Bild 3: Lärarna skriver petitioner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar